Om att jaga känslan
Som många kanske inte vet, eller kan tro, är jag hoppryttare i grunden. Jag har ridit en del dressyr på c-ponny men inte så mycket sedan dess. Har dock alltid haft en dressyrsadel och ridit dressyr "på riktigt" för tränare regelbundet.
Just nu blir det väldigt mycket dressyr och för mig gör det absolut inget. Jag har alltid varit en person som letat efter "den" känslan. Den känslan när allt stämmer och man är i samspel med sin häst. Den känslan kan man fånga på många olika sätt, inte bara genom att få ett perfekt språng med en perfekt avsprångspunkt, utan även när man lyckas med den där skänkelvikningen när allt bara flyter. Eller den balanserade förvända galoppen och den ökade traven när man bara flyger fram.
Poängen är att för min del spelar det ingen roll att det inte blir några hopptävlingar på ett tag, så länge som jag får hitta känslan när allt bara stämmer.
Just nu blir det väldigt mycket dressyr och för mig gör det absolut inget. Jag har alltid varit en person som letat efter "den" känslan. Den känslan när allt stämmer och man är i samspel med sin häst. Den känslan kan man fånga på många olika sätt, inte bara genom att få ett perfekt språng med en perfekt avsprångspunkt, utan även när man lyckas med den där skänkelvikningen när allt bara flyter. Eller den balanserade förvända galoppen och den ökade traven när man bara flyger fram.
Poängen är att för min del spelar det ingen roll att det inte blir några hopptävlingar på ett tag, så länge som jag får hitta känslan när allt bara stämmer.
Kommentarer
Trackback
